Budgetfullmäktige och frustrerade Folkpartister


Igår den 27/11 genomfördes årets viktigaste Kommunfullmäktigemöte. Budget för de kommande åren skulle tas. Här följer några reflektioner från det mötet.

Budgetfullmäktiges format och genomförande

Sigtuna kommun har många saker som skiljer sig från de flesta andra kommuner i Stockholms län. En av dessa är formatet för budgetfullmäktige. I Sigtuna är det regel, i princip utan undantag, att mötet tar 14-16 timmar. Vi börjar kl.9 på morgonen och är sällan färdiga innan kl.23. 2013 fick mötet t.o.m. avbrytas pga. den sena timmen och återupptas någon vecka senare. Naturligtvis är detta helt orimligt. Ingen orkar lyssna så länge. Ingen orkar debattera med kvalitet i 14 timmar. Besluten blir knappast bättre av en 14 timmar lång debatt.

Den samlade borgerliga oppositionen (M, KD, C och SfS) valde därför igår att visa på nödvändigheten av en förändring genom att bara genomföra inledningsanförandet vid den nämndvisa debatten för att sedan inte ta en enda replik. Resultatet blev att vi var färdiga kl.16.30. Alltså en förkortning av mötet med ca.6-7 TIMMAR.

Det är självfallet ingen bra lösning. Demokratin drabbas när debatten uteblir. Men efter att i (minst) åtta år har försökt påverka formatet för budgetmötet utan att lyckas tyckte vi det var dags för en tydlig markering.

För det är formatet och strukturen som måste förändras, att be oss politiker debattera lite mindre har visat sig verkningslöst. Det finns inget som säger att vi måste behandla Planen för bostadsbyggande vid samma möte som budget. Det finns inget som säger att vi måste ha en nämndvis debatt där varje nämnd nagelfars i detalj.

Vårt förslag är, och har länge varit, att helt ta bort den nämndvisa debatten och att lägga Planen för bostadsbyggande vid ett annat tillfälle. Fokus bör ligga på den allmänpolitiska debatten där kommunens budget och framtid debatteras i stora drag men där det ges plats även för nämndspecifika frågor. Socialdemokraterna har i åtta år motsatt sig detta. Nu måste det bli en ändring!

Frustrerade Folkpartister

Det var också intressant att följa Folkpartiet vid gårdagens möte. I valrörelsen lovade man sina väljare att man var ett borgerligt parti och jobbade för en borgerlig valseger (se insändarsvar i lokalmedia). Man lovade dessutom att aldrig ge vare sig SD eller V något politiskt inflytande. Två veckor efter valet gjorde man precis motsatsen. Man valde, utan någon som helst vilja till förhandling med de borgerliga partierna, att sätta sig i en vänsterminoritetskoalition med S och MP. Som lök på laxen godkände man dessutom att Vänsterpartiet (kommunisterna) fick en plats i Kommunstyrelsen trots att V bara fick två mandat i valet och alltså inte fick någon egen plats i KS.

Självfallet har detta väljarsvek rivit upp damm och skapat debatt efter valet. FP’s representanter har valt att försöka hålla sig under radarn helt och i de fall de faktiskt har besvarat kritiken har den gått ut på att allt är SD’s fel (samt en helt fabricerad version av att M förhandlat med SD) samt att de bara vill diskutera sakfrågor framöver.

Igår under budgetfullmäktige kom diskussionen om sakfrågorna. Det var en uppenbarligen väldigt pressad och frustrerad folkpartigrupp som försökte göra avtryck i fullmäktige. Det nyblivna folkpartistiska kommunalrådet Dan Rosenholm tuggade nästan fradga när han påtagligt obalanserad och upprörd gjorde sina frekventa framträdanden i talarstolen.

På ett sätt kan jag förstå honom. Det är klart att de måste vara frustrerande att konfronteras med en verklighet som tydligt visar att man på punkt efter punkt sviker även sina sakpolitiska vallöften. Detta också ställt i ljuset av att man i lokalmedia gått ut och tydligt deklarerat att man minsann inte tvingats kompromissa på en enda punkt och sedan blir totalt avklädd inför öppen ridå. (se bilder nedan).

När sedan gruppledaren för Folkpartiet går upp och säger att hon ”blir lite ledsen över påhoppen” visar det på två saker. Som ett litet barn har man inte inset vad man gjort och man har inte insett vad det kommer få för konsekvenser under mandatperioden. Man blir ”ledsen” över att kritiseras för sina beslut. Det är inte utan att man häpnar…

Med så frustrerade och ledsna folkpartister i fullmäktige redan nu kan man bara oroa sig för deras framtida hälsa – för vi tänker inte backa från vår rätt att kritisera svikna vallöften, i såväl princip- som sakfrågor.

 

Kommentera